Ett sätt att lösa vatten- och/eller avloppsproblem i ett område med fler än ett hus via en gemensamhetsanläggning är i dagligt tal en samfällighet. Man kan förvalta en gemensam brunn för dricksvatten eller ett gemensamt reningsverk för avlopp eller gemensamma ledningar eller alltihopa. Samfälligheten bildas genom en förrättning hos Lantmäterimyndigheten.

Hur kan man lösa vatten- och avloppsfrågor gemensamt?

Det finns olika organisationsformer för områden som vill ha gemensamma brunnar, avloppsreningsverk eller ledningar. Det mest lämpade är en samfällighetsförening som bildas genom en förrättning hos Lantmäteriet.
Det finns andra sätt att bilda gemensamma förvaltningsorganisationer, man kan ha en ideell förening, ett byalag, en ekonomisk förening eller ett aktiebolag.

Så här organiserar man sig:

1. Prata med grannar, diskutera era behov, berätta att det finns möjlighet att lösa problemet tillsammans. Bilda en arbetsgrupp. Var beredda på att hela processen tar tid.
2. I arbetsgruppen definiera problemet, och ta fram olika förslag på tekniska lösningar med kostnadskalkyler. För att få hjälp av en kvalificerad konsult bör man här ta lite betalt från fastighetsägarna.
3. Kalla in till ett möte där man presenterar förslagen. Om man nu vill gå vidare ska intresse bli mer bindande. Ett sätt är att få fullmakter/Intresseanmälan från fastighetsägarna. Nu kan man ringa Lantmäteriet för att få en tid hos en lantmätare.
4. Man begär offerter för de tekniska lösningarna och tar beslut om vilka som är mest fördelaktiga ur investering, drift och andra kostnader.
5. Man kontaktar kommunen för att söka nödvändiga tillstånd. Ansöker om förrättning hos Lantmäteriet.

Det finns ingen lag som säger att man ska ha en gemensamhetsanläggning, man kan i princip organisera sig som ni kommer överens om. Fördelarna med att göra en lantmäteriförrättning är att fastigheterna är medlemmarna och då spelar ingen roll hur ägandet av fastigheten förändras. Samfällighetsföreningen har ansvar för förvaltning oavsett vem som äger fastigheten. Dessutom regleras allt från servicenivå till rätten att ta ut avgifter i själva förrättningen.

För att en fastighet, permanentboende eller fritidshus ska kunna fungera behövs vatten och avlopp. Ibland löses det genom tillgång till anläggningar utanför den egna fastighetens gränser. Om flera fastigheter har liknande behov kan dessa behov tillgodoses genom att bilda en gemensamhetsanläggning. Det möjliggör en effektiv och långsiktigt god samverkan med grannar.

En gemensamhetsanläggning bildas genom en slags lantmäteriförrättning som kallas anläggningsförrättning. När förrättningen görs beslutas om regler för hur fastigheterna ska samverka för att bygga, sköta och fördela kostnaderna för anläggningen. Det blir då tydligt vad som ska skötas och hur det ska göras.

Vid uppdelning av fastigheter i höjd- och djupled, så kallad tredimensionell fastighetsbildning, är det särskilt viktigt att ta ställning till vilka anläggningar som ska skötas gemensamt, såsom ledningar och pumpar.

En gemensamhetsanläggning ska tillgodose ”ändamål av stadigvarande betydelse” för de fastigheter som har andelar i anläggningen.

Gemensamhetsanläggning är det begrepp som används i lagtext om en mark- eller anläggningssamfällighet. I vardagsspråk används ofta begreppet samfällighet.

En samfällighetsförening sköter (förvaltar) mark och/eller anläggningar där fastigheter har andelar. En samfällighetsförening är en juridisk person där medlemmarna är ägare av de fastigheter som har andel i samfälligheten. Fastighetsägare som har en fastighet med andel i en samfällighet (delägarfastighet), till exempelt minireningsverk, är automatiskt medlemmar i föreningen.

www.lantmateriet.se

I Sverige finns inte någon särskilt lag som reglerar små avlopp upp till 200 personer. Det är du som fastighetsägare som är verksamhetsutövare i lagens mening.
Det finns olika lagar som reglerar vad som gäller, bl. a.:

Miljöbalk (SFS 1998:08), en samlad lagstiftning som reglerar all verksamhet som påverkar miljön.

Havs och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanläggningar (HVMFS 2016:17), som ersätter tidigare NFS 2006:7 Ställer krav på anläggningar upp till 25 personer.

Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH SFS 1998:899) Reglerar tillstånd och anmälan.

Plan och bygglagen (SFS 2010:900) Reglerar bebyggelse, detaljplaner,mm.

Havs och vattenmyndigheten har ansvar för lagstiftning om små avlopp upp till 200 pe*

Tillsynen och tillstånden söks hos kommunen för anläggningar upp till 200 personer.

Alla tillstånd upp till 200 pe* söks hos den kommunen man bor i. Är man missnöjd med kommunens beslut, så kan man överklaga hos Länsstyrelsen.

* Pe = personekvivalenter.

Brunnar – vad säger lagen?

Den som yrkesmässigt anlägger en brunn eller genomför en grundvattenundersökning är skyldig att lämna en redogörelse för resultatet av arbetet till SGU. Fastighetsägaren är däremot inte skyldig att skicka in borrprotokollet till SGU, men kan i vissa fall behöva skicka in protokollet till kommunen (hör med din kommun om vad som gäller där du bor).

Lag (1975:424) om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning

www.livsmedelsverket.se

Dagvatten kallas allt vatten som kommer från taken, vägar och andra hårdgjorda ytor samt dräneringsvatten från området. Många områden behöver avleda dagvatten på grund av att marken är vattensjuk.

Dagvatten från ett område kan hanteras genom LOD (Lokalt omhändertagande av dagvatten)

Ledningsnätet som kopplar till vatten och eller avlopp brukar bli bortglömt. Men ett nät måste underhållas och hållas i bra skikt för att inte få stora överraskningar. Läckor eller inläckage av grundvatten i avloppsledningar gör hela systemet mycket dyrare än nödvändigt.

Om man vill läsa mer om lagar som berör vatten och avlopp finns det en utmärk rapport:
Juridik kring vatten och avlopp från Havs och Vattenmyndigheten.